Feldenkrais är inte fysioterapi men fysioterapeuter lär ut feldenkrais

När jag öppnade denna sida i juni 2013 var det med anledning av en information från dåvarande Sjukgymnastförbundet LSR angående namnbyte från sjukgymnast till fysioterapeut Länk[+]. Förbundet har sedan dess bytt namn till Fysioterapeuterna och långsamt sprider sig namnbytet i det svenska samhället. Själv har jag utnyttjat förmånen att behålla min gamla yrkestitel som jag anser vara en inarbetad del av mitt varumärke.

Ett av skälen till namnbytet uppgavs i ett pressmeddelande vara att "titeln fysioterapeut är inte skyddad i svensk lag och används i dag av alltifrån legitimerade sjukgymnaster till icke-legitimerade, vilket skapar förvirring och risk för felbehandling."

I ett föredrag på sjukgymnast dagarna i april 1991 i Uppsala

valde jag att beskriva 6 lektioner med en kvinna samtidigt som jag försöker belysa feldenkraismetoden som sådan.

Under slutet av min utbildning till feldenkraispedagog i början av 90-talet kom jag i kontakt med en kvinna som beskrev sig själv i medicinska termer och att hon hade ett "snett bäcken". Jag kände väl igen denna besvärsbild från min yrkesverksamhet som primärvårdsgymnast och mitt arbete med kvinnor med ryggbesvär i samband med graviditet och förlossning. Moshe Feldenkrais erfarenheter från Judo där kontroll av bäckenet är förutsättningen för avancemang inom utövandet har lett till att en vidgad syn på bäckenets funktion blivit central i metoden.

Ett anförande på seniorträff för sjukgymnaster/fysioterapeuter

Jag blev inbjuden av LSR´s ordförande Stefan Jutterdal att hålla ett anförande på förbundets seniorträff 16/9 2013. Det är nästan på dagen två år sedan jag formulerade mig inför åhörande sjukgymnaster förra gången. Närvarande var ca 20 pensionerade erfarna kollegor samt Stefan Jutterdal, förbundsdirektör Mats Einerfors samt FoUchef Birgit Rösblad.

Anledningen till min inbjudan var ett twitterutbyte i samband med anställningen av förbundets första socialpolitiska strateg. Det var en värdefull eftermiddag och jag fick bra respons på det jag framförde av några av kollegorna. Det finns fler som är intresserade av en hög klinisk nivå i relation till en ökad akademisering & förtunning av hantverket.

När jag började min pedagog verksamhet på tidigt 90-tal fick jag en omedelbar feedback från elever om att det var viktigt för dem att jag inte gjorde dem illa!

Precis så uttrycker de sig. Fortfarande. Gång på gång bekräftas samma erfarenhet - "Men du gör så lite!- Du rör mig knappt och så händer så mycket! "Det är inte enkelt att förstå att överföring av information till nervsystemet - som är pedagogikens arbetssätt - inte är en strukturell behandling av muskler & leder. Det krävs inte mycket "kraft & styrka" utan istället en riktad tydlighet från min hand till elevens hjärna som tar emot och responderar på budskapet. Att smärta ska bemötas med obehag gör mig fortfarande upprörd och väcker alltmer nyfikenhet. Kring detta finns gåtor. Varför använder man smärtsamma behandlingar i vården? Varför tillåter människor att andra utsätter en själv för starkt obehag upprepade gånger? Vems är ansvaret? Är det okunnighet, omedvetenhet eller enbart hjälplöshet - från båda sidor?

Om rädsla

Den magra responsen på debattartikel om placebo & noceboeffekter motiverade ett föredrag om rädsla på Sjukgymnastdagarna 1999. Temat bedömdes tillhöra psykiatrisektionen under rubrik psyke & kropp. En svårsmält tanke för en feldenkraispedagog . Kultur & religion blandas med en önskan om vetenskap. Jag menar att om det jag skriver om är psykiatri, vad är då ortopedi? Mekanik? Ingenjörskonst? Jag vägleder människor, inte kroppar eller psyken. Feldenkraismetoden behöver inte, till skillnad från sjukgymnastiken, dela in människor i specialiteter och kategorier.

Potentialen för en verklig rehabilitering

som ligger i feldenkrais upptäckte jag omedelbart som jag påbörjade min utbildning till pedagog 1988. Under 1990 arbetade jag som vikarie på distriktsjukgymnastiken på Sollentuna Sjukhus och kom där i kontakt med patienter med komplicerade frågeställningar. Även om jag fortfarande var under utbildning till pedagog väcktes debattlusten. Elisabet Bloom, som redan var etablerad pedagog i Malmö, publicerade en fallbeskrivning i facktidskriften Sjukgymnasten. Jag hängde på med en debattartikel.

Om att se människan 

Jag blev inbjuden att delta i panelen vid ett seminarium vid sjukgymnastdagarna 15/9 2011

Rubrik: Kroppsmedvetande – Vad är det? Varför är det bra? Är det alltid bra?