Efter att under senhösten -20 bestämt mig för att tydliggöra hur hjärnan organiserar sig inifrån det medvetna och det omedvetna gentemot omvärlden har jag valt att utgå från "nyfikenhet" för att dels omarbeta hemsidan men även låta det genomsyra undervisningen.

Texten nedan är omarbetad från en blogg i januari -21 och är även temat för ATM undervisningen under våren -21 

Hösten 2020 utgick jag i min undervisning från temat orientering i tid och rum och navigationen i rumtiden. Jag ställde även frågan hur det går till att upprätthålla en tankfull attityd till omvärlden och vad som krävs för att ständigt förnya det eftertänksamma tillståndet. Som parhäst till det eftertänksamma avser jag att under våren utforska dels vad nyfikenhet är, och dels hur sambandet med den egna drivkraften tar sig uttryck och stimuleras. När den ena blir det andra.

Jag börjar med ordens betydelser eftersom det är en fördel att ringa in orden och språket som vi kommunicerar genom och som har så olika betydelser för var och en. Som så mycket annat. Nyfiken är ett bindeord av ny och fiken.

Ny, enligt Svenska Akademins Ordbok, betyder gjord eller etablerad för första gången, färsk, nyligen gjord eller odlad, okänd, annorlunda än den gamla; oprövad, oerfaren, oanvänd.

Nyligen såg jag på SVT:s nya historiska rön kring Stockholms blodbad 1520. Att historiska händelser behöver andra förklaringar är inget märkvärdigt i sig. Den avgörande frågan är ju vem som äger perspektivet och om vi klarar av polyvalensen, det vill säga att sammanfoga helt motstridiga berättelser med varandra och då fler än två. För mig var det mycket okänt i programmen, särskilt omläsningen av Kristian II och fakta kring vem som intrigerade och kanske? verkligen låg bakom alla morden på inflytelserika svenskar och stockholmare.

Om Gustav Vasa, som blev kung några år efter blodbadet där hans far brutalt mördades, skriver Erik Jöransson Tegel år 1622 i ”Then stoormechtige, högborne furstes och christelighe herres, her Gustaffs, fordom Sweriges, Göthes, och Wendes konungs etc. historia. 1–2 sålunda om GV:s nyfikna söner.

” Både Konungh Erich och hans broder Hertigh Iohan, wore så eenträgne, fikne och hugse här medh, at Fadren moste lata them haffua theras wilie.”

Fikne, skriver EJT, det är samma ord som fiken vilket hör ihop med att vara ivrig, att skynda och ivrigt sträva efter att uppnå något eller hastigt begiva sig någonstans. Fart och fläkt hör ihop med att fikia. Att stå i och hava bråttom.

När ny och fiken sätts ihop till nyfiken får ordet två klanger, till fördel och till nackdel.
Dels vetgirig, kunskapstörstande, ja intresserad och vid alla tillfällen tilltagsen och outtröttlig. Dels ”betecknade att någon har benägenhet att opåkallat eller närgånget söka få kännedom om sådant som icke angår hen eller som är avsett att hemlighållas” för att citera filologen och historikern Ericus Johannis Schroderus, (ca 1608–1639) Nyfijken får näsewäder (dvs. näsbränna) skrev Olof Grubb 1665.

Tycks det fortfarande så att det är ofint att vara nyfiken?

”Människor lever allt för kort tid at inhämta de kunskaper, deras nyfikenhet, deras åtrå och behov erfordrar” anser Anders Johan von Höpken (1712 - 1789) 
som var en av sin tids förnämste skriftställare. Allt enligt Svenska Akademins Ordbok

Om curiosity, det engelska ordet, finner jag liknande betydelser som att det för tanken till en noggrann uppmärksamhet på detaljer men också ett skickligt utförande eller önskan att lära känna eller lära sig. Men även ett avståndstagande i betydelsen en tomgång eller förgäves intresse för världsliga angelägenheter.

Ordet härrör från det latinska curiositatem; kunskapslust, nyfikenhet, från curiosus; försiktig, flitig, frågar ivrigt, inblandad som i sin tur är besläktad med cura; care (aktsamhet), concern (intresse), trouble (bekymmer) för att ge några exempel.

Dessa världsliga angelägenheter kräver en återblick till antikens filosofi där nyfikenhet kunde ses vara en meningslös egenskap. Aristoteles (384–322 f.v.t) ansåg att den lockade blicken mot futtigheter och hindrade sökandet efter verklig kunskap, att låta sig fascineras av allt möjligt, att tänka tankar som överskred gränsen för de mönster och den regelbundenhet som ansågs prägla världsalltet, det var bara slöseri med tid. Det står så om A - jag omvärderar ständigt denne filosof som inte förstår sig på hjärnan.
Augustinus (354–430) beskrev nyfikenheten som en sjukdom, något syndigt. Allt stod redan skrivet i Bibeln. Att ställa egna frågor om tillvaron och världen var att ifrågasätta Guds allsmäktighet.
Thomas av Aquino (1225–74) ansåg att kunskapen i och för sig är god, men människans sökande efter att få veta mer bådar sällan gott. Själen har ett begär efter kunskap, på samma sätt som kroppen har ett begär efter mat och sex formulerar han sig. Den starka lusten att söka måste undertryckas. Vissa klarar av att söka efter kunskap som ett sätt att vörda Gud. Men även om själva kunskapen till sin natur är god, så leder den lätt till ondska, ja högmod.
Den som var rädd om sin själ gjorde alltså bäst i att inte fundera för mycket. Idag behöver vi inte använda själen som tillhygge. Det finns en hjärna
Mot hellenisten Aristoteles, kyrkofadern Augustinus och teologen Thomas av Aquino gör jag ett tidssprång och viktar med vetenskapsmannen Einstein (1879–1955) som resonerade att det är viktigt att släppa taget, ta ett språng och ge sig hän till fantasin för att komma vidare, inte bara bygga på det vi redan vet och kan bevisa, utan vara gränsöverskridande.
Hur långt tillbaka ska vi gå för att förstå nyfikenhet?

Det är ju inte enbart en mänsklig egenskap, allt som förflyttar sig har en nyfikenhet i någon mån. Nyfikenhet är kopplad till självbevarelsedriften, överlevnadsinstinkten. Att skaffa föda. Fånga byten. Undvika attack. Finna gömställen och finna bakhåll. Att finna och uppvakta en partner. Konkurrera. Välja.

Bli starkare än den Andre och förfina egenskaperna för att göra allt uppräknat möjligt och bättre. Leken är ett av den nyföddes verktyg för att stilla nyfikenheten och komma på benen. Lek gör sig bra i sällskap. Nyfikenhet närs av trygghet.

Människans nyfikenhet är mer. Vår hjärna är mer än de andra djurens. Vi kan skapa externa händelser som är relaterade till imaginära föreställningar och vi kan få dessa drömmar att bli verklighet utanför oss själv.
Nyfikenheten tvingar oss att analysera den yttre världen, studera detaljer. Vi kan skapa inre bilder och beskrivningar, på gott och på ont, som är annorlunda än vad som finns i omvärlden och vi kan manipulera faktiska händelser, som i sin tur är en produkt av vår nyfikenhet till nya mönster, till nya tankar, till nya idéer.

Jag skriver att tillit och trygghet skapar förutsättningar för nyfikenhet men även obehagliga och obekväma förhållanden kan trigga nyfikenhet till att finna en lösning ett alternativ och de delar av hjärnan som ansvarar för inlärning och minne aktiveras lite extra så att vi kan lära oss och komma ihåg vad vi har lärt oss mer effektivt. Och för att vi inte ska vara uppgivna blir vi belönade för denna nyfikenhet.

Slutligen, för att nära en feldenkraisprocess behövs en nyfikenhet. Den kommer inifrån ut, den finns i oss biologiskt. Samtidigt kan den ha svalnat av besvikelse, rädsla eller känslor av otillräcklighet och oförmåga. Eller kravet på en lösning istället för att bara ge sig i kast med nyfikenheten för nyfikenhetens egen skull. Vid sådana omständigheter är det bra att avsätta tid för att delta i en lektion som i all stycken är skapad för att stimulera just denna nyfikenhet.