Jag bestämde mig våren 2015 att skapa en blogg för att kunna skriva lite mer än kortare noteringar på sociala medier och för att de som inte läser Facebook, Twitter och Instagram med mera ska ha tillgång till mina funderingar. Det blev några bloggar närmare bestämt 10 stycken. Sedan blev jag oföretagsam framför min dator. Och tröskeln har blivit allt högre och det har kommit annat emellan efter arbetsdagens slut. Barnbarnsgöra bland annat. Sticka och sy till de små är mycket givande.

Detta med att tänka med en ordbehandlare började jag med vintern 1990. Jag hade slutat mitt arbete på Kista Företagshälsovård i november 1989 och var arbetslös. Jag hade fått ett avgångsvederlag och delar av det investerade jag i min första dator, en Macintosh. Jag satt vid soffbordet på en Stokkestol och blev genast fast. Nu sitter jag 28 år senare med en ny dator, en iMac och njuter av dess snabbhet och finess. Jag har precis som 1990 mycket tid eftersom jag har stängt Feldenkrais Skolan under några veckor på grund av reparationer i fastigheten, stambyte närmare bestämt. Huset från 1954 behöver verkligen få rören omsedda.  Så med uppgraderad teknik kanske skrivlusten återkommer? Jag gör ett försök igen och ser vad det bär.

Detta att vara ledig mitt i vintern lite längre än en lång julledighet är inte så dumt. Det behövs tid, oplanerad tid för omstart. Detta år fyller jag 66 år och redan i maj när jag fyllde 65 kände jag att det var något som var annorlunda. Jag har uppnått den vedertagna pensionsåldern och utifrån försörjningssynpunkt behöver jag inte arbeta mer. Tankarna kring detta poppar upp allt som oftast. Att vara egen företagare eller självföretagare har jag då varit sedan 1990. Nästan 30 år!

Det finns en ambivalens.

Bloggen fortsätter

Det kom en epost

från en av mina elever sedan många år. Eftersom det är enklare att omtala någon med tilltalsnamn kallar jag henne Dea. Hon skrev:

”Undrar helt enkelt om du har förslag på några av dina SoundCloud-lektioner som vore särskilt bra för att få upp kontakten med min vänstra fot som jag upplever inte har samma närvaro som den högra (och jag gissar därigenom ger en slags tröghet uppåt insidan av knävecket).
Jag gjorde en hel del lektioner under våren, men nu i sommar har jag mest promenerat dagligen och sprungit några gånger i veckan. Kroppen har funkat fint i det, förutom den här grejen med vänster knäveck och mina hälar som ömmar när jag stiger upp på morgonen, men det gör de oberoende av min eventuella aktivitet och jag oroar mig inte så mycket längre utan rullar på.”

Jag svarade Dea att hon skulle få besked i bloggen.

Bloggen fortsätter...

Som jag skrivit om tidigare

var det nu i augusti 2016 tjugofem år sedan jag fick mitt diplom från utbildningen till auktoriserad feldenkraispedagog. Utbildningen skedde i privat regi av Feldenkrais Föreningen i Stockholm och diplomet är signerat av dåvarande ordförande Jan Grönholm och min lärare Yochanan Rywerant. Föreningen anordnade tre utbildningar, Stockholm 1, 2 & 3. Jag deltog i den andra. (Om utbildning till feldenkraispedagog i Sverige finns det mycket att skriva och berätta kring men det är ett ämne för en eller flera egna bloggar.)

Bloggen fortsätter...

Övriga kommentarer överflödiga

Det är lite märkvärdigt att starta upp en blogg

som i första hand är inriktad på en yrkesverksamhet alldeles före en längre semester men så blev det. Jag kände i slutet av terminen att det behövdes till någon förändring i kontakten med tredje man och samhället redan till hösten och då var det bara att fånga tillfället. Nu närmar sig slutet på semestern och det är dags att samla ihop mig efter en lång period av inte mycket mer än tankfullhet, sol och bad. Och sträckläsning av skönlitteratur. Jag har haft förmånen att under några veckor tillbringa dagarna på klippor ut mot Ålands hav, lojt svepa med blicken över horisonten, observera molnformationer och lyssna till vågornas kluckande. Inget annat.

Bloggen fortsätter...